Summering av Löpåret 2016 – Väl mött 2017!


Senads fem punkter om Löpåret 2016

– Först och främst så är jag himla stolt över Åsas framgångar under det här året. Vi tränar inte så värst mycket fart och hon placerar sig i topp i stort sett i varje lopp hon ställer upp i. Tänk då om vi hade ägnat mer tid åt fart – Jag säger inte mer än så. Stolt!

Det ska också tilläggas att jag är mycket glad över mina kompisars prestationer i spåren och i livet i övrigt. Ni är alla grymma och stora inspirationskällor. Det är bättre att snegla åt er och den utveckling ni visar än att läsa om ”stjärnor”.

– 2016 började förvisso rätt bra och med en skön inställning. Tänk att det liksom hade blivit skönt och ”lätt” (det är det ju aldrig) att springa maraton i fem-min fart. Ha en kommit så långt i sin distansträning att en 3.30 mara känns lugnt då har det gått bra. Men sen började det också. Efter en bekväm mara under Borlänge 6H i April så började höger häl/hälsena kärva. Det blev sen än värre i mitten på maj och stundtals var det totalt ohållbart men ändå bet jag ihop och kämpade på. Vissa pass plågades det igenom andra gick lite lättare. Jag sköt på det hela tiden eftersom jag himla gärna ville springa i Davos och på S42. Långt innan vi åkte dit så visste jag att min tid på under fem timmar var bortom all räddning. Väl där så kom det nytt mod och ny inspiration och jag kunde trots besvär (alltså ont) ta mig i mål på 5.41.41.

– I slutet på augusti åkte jag med visst vemod till Lars i Västerås. Han kollade på min häl och ställde massor av frågor. Jag var ändå vid gott mod när jag åkte därifrån för hälsenan hade inte gått av utan den var extremt svullen. Lars undrade bland annat hur länge jag hade sprungit med skadan och när jag förklarade så kunde vi bara konstatera att det skulle ta tid att reparera. Jag fick en massa övningar att göra och den alternativa träningen påbörjades. Löpningen fick det bli mindre av per vecka och under inga omständigheter något fartpass. Jag började cykla långa pass distans på MTB och gå mer på gymmet i kombination med övningar jag fått av Lars. Antalet timmar på gymmet har utökats och mängden pass på X-Trainer har varit många. Jag har även lärt mig åka skidor hjälpligt. När jag säger hjälpligt så är det just det jag menar. Det är så att jag skäms ihjäl över hur fruktansvärt urusel en kan vara på en idrott. Skadan i hälsenan har hängt med mig sen mitten av Maj. Jag misstänker att den kommer hålla i sig tills minst Maj 2017. Det är min förhoppning att kunna springa Silverleden på en dag i hjälplig takt i Juli. Jag ska springa Starter varianten av Trans Gran Canaria. Eller, ja, jag ska jogga och typ gå när det behövs. Min förhoppning är dock att all alternativträning ger något. Något litet. Typ, pytte litet.

– Envishet är jävligt bra men gränsen till dumhet är bra nära också. Därför är min uppmaning att ni iakttar försiktighet och vid skador tar det försiktigt.

– Jag erkänner att jag ibland tänker, sommar vore trevligt men sen kommer jag på att det är i hårda väder som en blir bättre. Det ska inte jämnt vara lätt. Det ska vara kämpigt. Det ska vara jobbigt och plågsamt. Det är först då en lär sig att uppskatta de träningsdagar då det känns lätt. Jag önskar er alla ett gott 2017. Må väl!

Åsas summering av Löpåret 2016…

I Landet lagom, där vi äter gröt till frukost och inbillar oss att lagom är bäst.
Ett mellanmjölksår av den lite surare sorten. Kanske rent av filmjölksår. Inget har kommit gratis och två personer har lämnat jordelivet. Bottenlös sorg som sitter fastnålat som ett oxok på ryggen. När personer man älskar inte finns kvar, mer än i minnet och på bilder. Det är segt att vända det till något som ger kraft. Det tar mer än ger, så är det bara.

Träningsmässigt har det varit många mil. Rent utav ett rekord 3648,9km. Det är garanterat inte alla kilometrar. Jag är ganska kass på att skriva ner allt. 315h av all träning som stod nedskriven. Snitt tempo 5,21km/min och 12,8km per pass. Detta är en bra ökning i mina ögon. Längre pass och även snabbare fötter. Lyckats få in mer yoga i år. Det behövs mer sådant in i 2017. Jag har yogan som en form av stretch/balans. Jag har varit skadefri och har inte förens nu i slutet av året dragit på mig årets förkylning. Därav mer balans, bra kost och vågat vila mer.

Årets redigaste flopp var i Davos, S42. Första gången jag fatalt gör en DNF. Kroppen ville inte alls och jag fick åter igen reda på att det är ett helvete att vara kvinna i vissa fall. Valde att berätta om problemet och fick således reda på att det inte var något ovanligt. Livmodern som den så fint heter, kan ställa till bekymmer. Så är det bara.

Årets pers fick bli i Tällberg. Utan att direkt pressa mig fick jag äntligen slå mina 19:47. Vackra Tällberg gav mig 19:09 och en tredjeplats med Knäckebröd och Spelning i Dalhalla med Tallest Man On Earth. Dalarna är för mig kärlek!

Mer siffror?! Mina lopp i år?

Nora Marathon                      1:a
Medåkersloppet                    3:a
Bärkejoggen                          1:a
Engelbrektslöpet    5km        2:a
Engelbrekts Halvmarathon   1:a
Swissalpine S42                      DNF
Tällberg   5km                       3:a (Nytt PB!) 19:09
Svarta Maran                                              1:a
Vasastafetten M. VLK sista sträckan (8,9km 37:39) Laget kom på en meriterande 16 plats.

Nedan följer 96 slumpmässigt utvalda bilder från Löpåret 2016…

Ett stort tack till alla vänner, kompisar och familj som är med i ur och skur. Väl mött 2017!

Annonser

One thought on “Summering av Löpåret 2016 – Väl mött 2017!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s