Vasastafetten 2016

När ljudet av lagkompisarna hörs lågt fram i den långa målrakan i Mora och man ser de grönklädda Västeråsarna hoppar i ett energiskt fält. Då vill kroppen inte spara på någon energi alls, allt ska ur där och då. Men, vi tar de från början…

Måste börja med att berömma Erika för hennes engagemang! Det är mycket som ska klaffa för att få runt 10st löpare på en sträcka av nio mil. Inte bara under med all logistik, utan innan och efter. Bilar, mat, sova och ge info till alla. Utan henne hade vi inte fått ihop detta. Hon han styrt upp lite träffar innan och gemensam terränglöpning innan loppet. Sånt som får ett lag att få teamkänsla.

Vi åkte upp på fredagen och lyckades få all logistik klar. Laddade som vanligt med den obligatoriska blåbärssoppan och lite chips (ganska sent).  Inget kan gå fel med chips, minns inte när vi inte laddade med chips. Sov gjorde vi på Mora Parken, ett enkelt rum med sjukt bra service (de serverade frukost från 01:00-10:00). Resten av laget hade hyrt en ombyggd snygg Ladugård uppe i Dysberg.

Natten var som vanligt ganska så orolig, som sig så bör innan tävling. Ingen ide att oroa sig för det. Låg och vilade i alla fall. Förmiddagen gick så långsamt. Tog en promenad längs med Älven och åt en skön frukost med andra taggade stafettlöpare. Damerna såg livrädda ut och jag mumla nåt med, vi kommer inte tävla emot varandra idag. Checka ut vid 11:00 och hade stenkoll på första löparna. Simon tog täten och levererade en fin första sträcka. Efter han följde det tuffare terräng med spänger och stigar. Vi tog en liten promenad och fick se eliten i 90km och 45km passera med 1700meter kvar. Vilka kämpar det är! Började redan här känna mig redo för start.

Tog bilen och brummade över till fäbodvallarnas paradis. Eldris! Väl där var de dags för lite smörgås och blåbärssoppa (igen). Chillade lite och träffade en massa sköna ortsbor. Senad lyckades charma en äldre dam. Så han fixade kaffe, där ingen annan fick kaffe. För att citera henne ”Man, ska ju inte ta emot dryck från främlingar. Vänd dig om och gå lite sakta bort..så ser ingen att de var jag”. Hon hade världens goaste mormorsansikte och en dialektal som gick rakt in i hjärtat. Såna där människor som gör världen lite ljusare och varmare. Dem ska man vara rädd om, dem ska man värna om.

I Eldris var det ganska så lugnt i början. Sen började det droppa in elitlag som väntade på att kuta sista sträckan. Ganska så kul att se dem värma upp och göra lite löpteknik innan. Smidiga är de, sannerligen. Kerstin kommer löpande in som sjätte dam på 90km. Hon ser så stark ut och försvinner ganska så fort ur kontrollen vidare upp via fäbodarna. En stark sjunde plats tog hon på en fin tid. Inspiration!

Mobilen piper till och Senad ropar åt mig. ”Nu är de dags att värma!Springer neråt vägen mot spåren. Kör lite fartlekar och känner på kroppen. Sjukt laddad, lite spänd och studsig. Kör lite hälkickar och indianhopp (såg Walleräng gör samma sak), så de kunde väl inte vara fel. Ställde mig sedan i skuggan och vänta på nästa pip. Där kom det! Tömde blåsan och körde fyra rejäla ruscher för att få upp pulsen. ”147, gör sig redo”. Nu var de dags att ställa sig i fållan. Pulsen stiger och man står och hoppar för att vara på alerten. Ser den gröna tröjan komma farandes. Han växla några ord med Daniel och sen var de full fart ut på gräset!

Första biten var gräs och det passar mig bra. Många gåendes i de smala spåret, överlag var alla duktiga på att hålla höger men de fanns stunder jag tog diket. Ville inte armbåga någon 90km löpare (för deras smärta gör nog så ont). Det blev en stark första kilometer och benen ville mer. När det sedan övergick till sand och mjukt underlag tappade jag studsen i dojjan. Benen ville men fick inte till den där riktiga känslan i sanden. Lite frustrerande, valde sedan att hålla mig kraftigt till vänster på en hård liten remsa. Fick tillbaka känslan och kunde fortsätta ösa. Det var varmt och många gående löpare i spåret. Tack för att de var brett och möjlighet att hålla fart gick bra. Rundade två herrlöpare som också sprang stafettlag (de förstod inte att jag var idag tävlandes mot dem). Så det blev ingen direkt jakt från deras sida. Skönt för mig del, för de fanns inte så mycket mer att pressa just där. Över Auklandbron och upp mot en långa målrakan. Där känslan bubblade upp. Nu är de mål nu ska vi in, hela laget! Så gött! Vi slutade på en 16 plats av MÅNGA herrlag. Så ni kan se alla våra tider på TOPPLISTAN. Starkt Lag!


Efter en sådan här fin dag med suveräna prestationer åkte vi alla upp till Dysberg och lagade tacos. Skålade i Skumpa och drog lite storys i fin laganda. En fin dag att tänka tillbaka på och en rejäl urladdning. Tack till alla som var med och alla som supportade från annat hål!

Annonser

2 thoughts on “Vasastafetten 2016

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s