Vi springer på snötäckta stigar

Långpassen är viktiga för en ökad tolerans för de längre sträckorna. Långsamt och långt är ord som låter bra i sammanhanget. Idag skulle vi göra det lite mer äventyrligt. Vädret har varit bra ett tag och det har börjat torka upp i skogarna. Så nu i veckan beslöt vi oss för att köra lite i Malingsbo. Lite tuffare, lite mer höjd och massa stigar. Så igår hörde vi att de skulle bli lite regn. Inget som hindrat oss förut.

Vi packade våra ryggsäckar med barer och gels. Allt för att kunna hålla ut länge i skogen. Frys Åsa tog med extra jacka och handskar (som i efterhand blev mycket användbart). Slängde iväg ett sms till ett päron och meddela vår plan. Får tillbaka ”Det kan mycket väl vara snö där och de ligger nog kvar”.  Äh, inget som hindrat oss förut.

Så vi begav oss ut på en led och första kilometern var fylld med vit tjock snö. Nu snackar vi inte lite snö utan mer än en decimeter. Där regnet träffat var de blötsnö, djup sådan. Jaja, sa vi positiva och glada. När vi väl kom ut till riset och den lite mer tuffare leden, var de kanske inte så kul. De första nio kilometrarna tog oss nästan TVÅ timmar. Fattar ni de är banne mig inte lätt löpt då. Vi lufsa på och skratta åt läget. Stigen såg vi inte mer…den kom aldrig fram heller. Så vi sprang förmodligen i slå och ris hela vägen. Benen var så mjuka och sladdriga. De vägpassagen vi gjorde måste sett lustiga ut. När de kommer fast mark och benen är som mjuka gummisladdar.

Snön tilltog och vi fick pulsa fram och titt och tätt hoppa över djupa vattenstråk. Efter ett tag gick de inte att hålla reda på hur ofta man halka eller föll. Fötterna gled omkring i någon märklig takt. Massa älgspår, vargspår och annat mys såg vi. Enda djuren som visade sig var göken, doppingar, tjäder och en fasan.

När vi kom till nästa by bestämde vi oss att korta av sträckan. Snön hade övergått till regn och vi var helt genomsura. Åsa klädde på sig extra jackan och hade nu fyra lager, men frös ändå. Den avskalade sträckan innebar grusväg och landsväg. Vi ökade farten brutalt för att inte frysa ihjäl. Vi noterade att unga björkträd blivit riktigt illa därav p.g.a. den plötsliga kylan och snön. Flera hade böjt sig och gått av. Stakars naturen.

Vi samlade på oss fem timmar aktiv tid ute idag. Det är ett bra ultrapass, styrkepass och mentalt. Nu gäller det att ladda om med energi. Vi ska göra denna sträcka igen, men då får de nog bli i sommarsol och med torrare kläder.

Lite bilder kommer här:

Det är alltid bra att utmana sig själv, fler både våga göra det!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s