Livets tuffaste lopp

En vacker morgon med vårsol så stark att den värmer. Vi åkte Söder över för att delta på Medåkersloppet. Lite stressade efteranmälde vi oss till 12km med lockade ord som stigar och skog. Mötte Pasi S och hans Åsa B som också skulle delta på 12km. Jag skojade och sa ”Jaha, där rök den segern”. Sen begav vi oss mot bilen för att ordna med allt pyssel innan loppet.

Satt på gräsen och nålade i sista säkerhetsnålen när mobilen pep. Den var min mor som sa – Mormor har somnat in. Där och då blev det ett kast från att vara nervös och glad till helt apatisk och frånvarande. När min mamma sa orden: ”Spring loppet, de hade mormor velat”. Då bet jag tag i läppen och tog ett djupt andetag. Ok, jag springer. Senad peppade mig så gott det gick.

Det blev ingen riktig uppvärmning och jag försökte mest fokusera på att inte börja gråta. Djupandades och noterade att jag inte bytt skor. Snabbt byte och så stod vi där vid startlinjen. En snabblöpare intill meddela oss att de var bra om man hängde med i starten då det skulle bli trångt på stigen, om man ville om. Så vi rycktes med och starten gick bra. Orkade inte lägga krut på sprurtpriset utan la energi på att hitta ett bra flyt. In på stigen blev det lite lättare. Fick en karl i ryggen som inte ville om, ganska trivsamt att inte vara själv idag. Banan bjöd på små kringelkrokar upp och ner, lera och spänger. Jag låg bakom Åsa B fram till 8km. Hade ingen lust att jaga, hade mycket energi kvar. När vi träffa sista biten med grusväg sa jag åt Elin som kom ikapp mig att jaga ledaren. Hon bet i och försökte komma ikapp men lyckades inte. Skön sista bit på barkblandat terrängspår, bara att njuta och glida in i mål. Kroppen hade mycket mer att ge, men inte idag. Slutade med andra ord på en tredjeplats 58:43(En minut och 30sek efter vinnaren). Senad gjorde en bra comeback och fick njuta av de fina stigarna 57:29.

Loppet var välarrangerat och saknade inget. Mycket trivsamt och vi lovar att komma åter 2017!

Vila i Frid Världens Bästa Mormor

Annonser

One thought on “Livets tuffaste lopp

  1. Fin text som jag kan relatera till, min farmor gick bort för ett par månader sedan, en väldigt viktig person under hela min uppväxt och jag inte att jag ännu riktigt förstått fullt ut att hon inte finns längre!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s