Swiss Alpine Marathon – Race report, (Bilder)

4359452_p 4371503_p 4374486_p 4376203_p 4381724_p
Del 1. Åsas 79km

Det kändes så lätt tills fram till start. Det var regn i luften och huvudet började motarbeta de suget som fanns där innan. Jag har inge minne av vad som åts vid frukosten, men något åt jag. Fick i mig en resorb och extra magnesium.

Lämnade min vätskerygga och extra vindjacka för att få det utkört till Bergun (Skulle visa sig vara en mycket klokt beslut). Sen stod vi alla inne på Davos arena och inväntade startpistolens läte. Gert-Inge, Senad och jag peppade varandra en sista gång för att sedan ljudlöst tassa iväg. En lång massa av olika löpare tassade ut genom byn 07:00, ovetande om vad som skulle komma. I täten låg Buud med ett tappert följe (Han vann såklart! Stålmannen).

Första kilometerarna var asfalt och en slinga genom byn. Kändes lite som ett ärevarv för att visa vilka tokar som är villiga att begå detta kroppsliga test. Ska erkänna av jag njöt lite av alla hejjarop. Mina fötter njöt dock inte alls på asfalten med försökte tänka bort det och hitta lunket. När vi sedan vek av uppåt för första motlutet kände jag direkt, detta kommer bli en tuff dag. Sänkte redan där mina mål och började mentalt förbereda mig på massor av gång och luffs. Jag måste erkänna att luffs är det värsta jag vet, men här fanns det ingen chans till annat. Min kropp är inte i samma skick som Buud´s så då får man liksom tänka i andra banor.

In i skogen blev det andra bullar. Mitt sinne njöt av alla högsta grad och ett leende infann sig snabbt. Första nerförsbacken blev ett ”wiihoo” och jag försökte slappna av och ösa järnet. Helt suveränt att få flyga fram i den farten. Passerade första kontrollerna utan att behöva dricka eller äta något. Vårat stora Svenska team stod med flaggor och ropade glada ord. Det väckte liv i en seg löpare. Små ord blir stora ord. I Filisur ropade L.G ”Ta rygg på Senad”. Då ser jag honom mitt hjärta, min kärlek. Passerar chip läsaren ”Åsa Bergman from Sweden”. Senad hör detta och vänder sig om och ler stort. Vi slog följe ett tag och pratade lite om loppet följande uppförlöpa blev en skön pratstund. För inga ultralopp i världen kan ersätta den kärlek som jag har till honom. När vi gått en stund började jag öka lite för att hålla värmen, när jag sedan vänder mig om försvinner mitt hjärta. Vet att han vill att jag ska köra på…så jag gört. Svider inombords att bli ensam igen. Koncentrera mig på backen, den tar aldrig slut. Sveper en energi-gel och sköljer ner med lite regnvatten. Uppåt ”ett, två, ett, två” Kommer ikapp en tysk äldre man som jag lyckas prata med på knackig tyska. Vi tar följe milen upp mot beryktade Keschutte. Han säger åt mig att inte stanna utan bara mata på. Jag följer denna man hela vägen upp. Väl uppe får alla regnponchon INTE jag. Den där läkaren säger åt mig ”You look strong, Go go go”. Så jag drog på mig min egen vindjacka och körde på. Tappade min nya tyska vän i stenröset ner mot Sertigpass.

Hinner träffa på Lina N som blev sjua på loppet. Hon öste på massor och ett tag var jag villig att ta rygg på henne. Hann ikapp henne några gånger men viljan att jaga infann sig inte alls. Hon har en mycket stark kropp och har besegrat många berg. Tror på en grym framtid för Nyman (glöm inte de namnet).

Vägen upp mot Sertigpass känns helt plötslig enkel och jag tar ikapp en massa karlar som verkade lätt stressade över min iver på topp. Väl uppe vid skylten kommer de några tårar, äntligen nerför. Försökte väcka min kropp efter en massa gång och mjuk starta nerför. Det går sådär, ont lite varstans och kylan gör sig mycket påträngande. Fingrarna värker och ser ut som svällda korvar, vidrigt. Bestämmer mig för att släppa förbi lite ivriga yngre män som ser ut att ha hittat ett stadigt tempo nerför (dem tar jag sen…de hade ont). Inte förrns en bit ner vågar jag släppa på lite fart, de var både lera och massa vatten som gjorde att jag fegade ur totalt. Nu återfann sig känslan om odödlighet och lätthet. Farten ökar markant och det känns nästan som svävande. Slirar till ibland men klarar mig från fall. Vägen ner mot Sertig Dörfli går bra och koncentrerar mig på att hålla mig i ständig rörelse.
Blir tyvärr omsprungen av ett gäng damer men just där och då var målet. Att ta sig i mål, utan skador och med bra minnen. Fortsätter mata på till jag helt plötsligt kommer ikapp en gåendes Per. Han har ont och ser inte alls glad ut. Vågar själv inte stanna och gå utan försöker luffsa vidare i något som skulle kunna kallas gågga? Nerför backarna går av bara farten, de gör ont fast kroppen levererar. Sista nerförsbacken och en ur publiken ropar ”You have only one minut to finish” Herregud! Jag kommer fixa det, 79km i lera och ett helvetes väder. Jag ska in på arenan och få medalj. In på rakan kommer jag i maklig fart och ser den stora Svenska flaggan på läktaren. Sen reser sig alla upp och skriker och ropar. Mitt hjärta smälte rätt rejält och jag fick bita mig i läppen för att inte börja lipa. Fina underbara människor och de mottagandet som gavs var enormt. Jag är så tacksam för att få umgås med så härliga människor.

Smärtan som nu finns i kroppen, den går över. Brännsår, bulor, blåsor och allt annat går bort. Kvar finns dock känslan av en enorm glädje och kärlek till löpningen och allt som hör därtill. Ett stort tack till alla som tror på mig! Ett stort tack till familjen Tapper som inspirerar på alla sätt. Vilken dag, vilket gäng, vilka bedrifter ALLA gjorde! Vinnare är vi alla!
//Åsa

4372931_p 4374608_p

Del 2 Senads 79 km,
Det har inte funnits ett tidsmål eller något sådant för mig. Jag åkte till Davos med en inställning om att jag skulle skutta runt banan iförd ett glatt humör även om det emellanåt blev lite jobbigt och något kallt och lite blött. Jag var inställd på en enda sak och det var att ta mig runt och i mål.

Det skulle visa sig bli en något stel resa i början då det gjordes ett (som det kändes) ärevarv i Davos innan vi for ut en bit utanför stan. Om man ska säga så så vart det här den enda biten av banan som inte var tillfredsställande då den bestod av mycket asfalt. Jag körde dock på så gott det gick och då det kom ett motlut så tog jag det något lugnare. Det flöt på fint och jag hade inga bekymmer med att hålla ett bekvämt tempo där jag inte tog slut för tidigt. Energinivån höll sig jämn och fin längst med hela loppen men man blir trots god energi lite stel och muskeltrött. Det får man leva med.

Vi hade väldigt fin support där det gick att ha det och jag tror att det var i Spina som jag träffade på Jesper och Åsa första gången med LG som hejade glatt. Vi mötte dem även vid Wiesen station, Filisur och Bergun. Åsa kom ikapp mig vid Filisur. Jag hade väntat mig det och vi löpte på ihop ett tag. På väg upp mot Bergun hamnande jag något efter och Åsa försvann. Bra tänkte jag, kör på bara! Framför oss fanns Per och han såg stark ut. Jag fick en rätt jobbig resa upp till Bergun. Serpentinvägen uppför blev en något dryg resa och när det väl började gå nerför så vart det lite dryg känsla men i övrigt bra. I Bergun gjorde jag det längsta depåstoppet på ett par minuter och såg till att få i mig ordentligt med vätska och nödvändigt salt. Från Bergun blev det sedan en kamp mot regn och vind hela vägen till Keschhutte som finns på 2632 möh. Vägen upp till Keschhutte vart väldigt lerig av det ihållande regnet och det kändes som att bergsväggen (Jag skriver så för det är en jävla skymf att kalla det backe) aldrig ville ta slut. Ett steg i taget så funkade det och jag powerwalkade uppför så gott det gick.

Väl uppe på Keschhutte så fick jag i mig lite varm soppa vilket var rätt gött med tanke på att mina fingrar frös rätt bra. Jag fick även på mig en regnponcho vilket uppskattades i de inledande kilometerna bort till Sertigpass för att få upp extra värme. Då vi hade vandrat kring Sertigpass med G-I under förra helgen så visste jag hur det såg ut och den sortens terräng passar mig fint då jag brukar hitta ett hyfsat flyt. Det gick bra och snart så var jag framme vid foten av Sertigpass. Powerwalk uppför och väl uppe ett nytt intag av soppa. Värmde på lite till och sen bar resan nerför. Då är det ca 18 km kvar till Davos station och jag såg fram emot att få springa in på den. Det är väldigt tekniskt nerför i början från Sertigpass så man får försöka slappna av och ta sig nerför så gott det går i lagom takt så att man inte gör sig allt för illa. Det hela kändes som en konstant nerförsbacke vilket i sig efter ett tag blir jäkligt jobbigt eftersom man inte är det mest graciösa av varelser med 60 km i benen. Tror jag får ägna mer tid till att öva nerförslöpa.

När jag efter ett tag såg att det var tio km kvar så kändes det riktigt bra. Just vetskapen om att man kommer komma i mål och det enda man är är trött känns riktigt gött. Jag pinnade på i lagom takt nerför och till slut så kom det en 1 km kvar skylt. In i byn igen och på väg mot stadion. Inne på stadion väntade en enorm hejarklack som nog hördes över hela Davos när de började skrika och jubla. Det kändes extremt tacksamt och glatt och det var väldigt uppskattat med alla glada hejarop och otroligt skönt med ett så stort stöd på plats.

Jag är extremt stolt över Åsa som lyckades komma topp 20 bland damerna. Det är jävligt bra i en tävling som håller en väldigt hög klass rakt över alla åldersgrupper. Sen är det alltid roligt att se när andra gör gott ifrån sig, det i sig är väldigt inspirerande. Jag är också stolt och nöjd över att fått vara med i Davos, framförallt tacksam för att det har varit 12 riktigt goa dagar med massa aktiviteter och riktigt trevligt sällskap! Tack allesammans än en gång och ett stort grattis till alla för fantastiskt fina presentationer, oavsett distans!
//Senad

Annonser

15 thoughts on “Swiss Alpine Marathon – Race report, (Bilder)

  1. Suveränt jobbat och ett STORT GRATTIS till er båda. Roligt att läsa om både förberedelser och tankar/reflektioner kring lobbet. Ha det bäst

    Gilla

  2. Kul att läsa om era upplevelser, visst är det en liten fin ”backe” upp till Kesch? Nu när ni kört detta i riktigt skitväder och känt på backarna så kommer det gå sååå mycket lättare i kommande lopp.

    Gilla

  3. Inspirerande rapporter – och gratulerar till era upplevelser (topp 20 som bonus, förstås)!
    Allt gott framöver!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s